Min varukorg

Historia

Butterick´s har en gedigen historia som går långt tillbaka i tiden. Vi har överlevt världskrig, skapat kulturförklarade produkter som än idag är folkets favoriter, samt varit med och tagit Halloween till Sverige. I 113 år har Sverige berikats med Butterick´s, först med sömnadstillbehör och mönster, för att sedan seccessuivt övergå till maskerad- och skämtartiklar. Vi har utvecklats till moderna festspecialister som lever för fest och maskerad. Men först, låt oss gå tillbaka till då det hela började.

Kundservice
0771-907 000

Butterick’s historia – så långt

Begynnelsen 1863

Butterick’s historia börjar som en saga, och har fortsatt att vara en sådan i över 150 år.

Sagan börjar med den italienske krigshjälten Guiseppe Garibaldi som under slutet av 1800-talet enade Italien. Som den sanne italienaren han var, så gjorde han det med stil. Han och hans soldater bar en röd skjorta som uniform. Romantikerna menar att de valde en röd skjorta för att mannarna i ledet inte skulle demoraliseras av om någon blev skadad eller skjuten på slagfältet och blodet vällde ut. Misantroperna säger att Garibaldi och Garibaldisterna bar röda skjortor för att de råkat komma över ett stort parti billigt tyg – som råkade vara rött. Oavsett vilket, så var det så att under 1860-talet hade inte kulsprutan kommit till användning ännu. Eldhandvapnen hade dålig precision så man såg det som en fördel att på slagfältet ställa upp med färggrann klädsel. Vackra, imponerande uniformer gjorde att soldaterna såg större ut än vad de egentligen var. Därför var de röda skjortorna en optimal uniform – speciellt om kassan i Garibaldis armé var skral.

Garibaldi lyckades och han ses ännu i dag som en av Italiens största hjältar. Han återförenade landet som legat i spillror sedan romartiden. Ofta avporträtteras han i sin spartanska röda skjorta, endast prydd av en enkel medalj, samt den för tiden obligatoriska sabeln.

Av inte helt oförklarliga skäl spreds en modevåg över Europa och USA kring Garibaldis röda skjorta. Han var ju hjälte, framgångsrik, snygg och upphetsande. Vad kan inte samla ihop dessa begrepp bättre än en blodröd skjorta? Alla ville bli sin egen ”hushållsgaribaldi”. Småpojkar som fäktades med träsvärd skulle ju vara Garibaldi eller i alla fall Garibaldist som hans soldater kallades.

Ebenezer Butterick

Skräddare från Uralbergen till Kalifornien slet bildlikt sina fingrar blodiga för att sy röda skjortor till barn och vuxna. En av dem hette Ebenezer Butterick. Han var en fattig judisk skräddare bosatt i New Jersey, strax söder om New York City. Mr. Butterick såg sitt livs chans och sydde röda skjortor dag och natt. När hans hustru Ellen klagade över att han aldrig kom hem från jobbet på kvällarna viftade han bort det med att han i sitt anletes svett lade grunden för en trygg framtid för familjen. Så var säkert fallet, men Ellen tänkte till. Hon frågade sin man hur mycket han kunde ta för sina skjortor och hur många han kunde sy på ett slitsamt dygn. Ebenezer förklarade och Ellen tänkte vidare.

Så en vinterdag, nådens år 1863, kom hon till sin man och sade att han skulle sluta att sy sina röda skjortor. De skulle stansa ut skjortor i papper istället. Med andra ord skulle de massproducera ett mönster för hur var och en, fattig som rik, kunde sy sin egen garibaldiskjorta, bara de hade ett stycke rött tyg hemma. Ebenezer förstod genast och paret fick patent på sina ”storleksanpassade” tillskärningsmönster och ett imperium var grundlagt. Pappersmönstren för sömnad sprutade ut ur deras lilla fabrik och snart kunde paret i slutet av 1800-talet bygga en av de första skyskraporna på det snabbt växande Manhattan.

Byggnaden ligger kvar ännu i dag och är i Butterick’s ägo. Självfallet är den ett givet vallfärdsmål för vår VD, Bengt Olander, när denne besöker ”The Big Apple”. Kanske några andra hittar dit också som förirrat sig bort från turiststråken till The Greenwich Village där den ståtliga byggnaden i dag kanske inte definieras som ”skyskrapa”. Men det gjorde den definitivt vid förra sekelskiftet.

För att inte vara alltför iögonfallande bär vår VD inte röd skjorta då han är på Manhattan utan en svart Hawaiidito.

Paret Butterick var inte bara duktiga på sömnad, tillskärningsmönster och modeskapande utan också på att göra affärer i allmänhet. För att kunna sprida sin briljanta affärsidé var man pionjärer på konceptet ”franchising”. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade man, på franchisebasis, butiker över hela världen. Modemönster skapades och distribuerades från New York till San Fransisco till London, Köpenhamn, Berlin, Milano. Imperiet hölls samman utan Facebook, e-mail eller ens fax … om någon i dag minns vad fax var.

Butterick’s kommer till Skandinavien 1898

1898 öppnade paret Butterick en butik på franchisebasis i Köpenhamn – på Ströget. Återigen var Butterick’s först ut på plan. Ströget är ju ännu i dag Nordens stora shoppinggata. Av juridiska skäl fick man i Danmark inte kalla företaget för ”Butterick’s”. Istället använde man då ett av sina varumärken, ”Standard”. Ett mer standardiserat och utslätat firmanamn kan man väl knappast tänka sig. Trots det blev Standard en stor succé i Köpenhamn, Aarhus och i några andra danska städer. 1903 skulle turen i expansionsplanerna komma till Sverige.

Den då 21-åriga Sigrid Schou skickades ut från Köpenhamnsbutiken med uppgift att öppna butik i Stockholm. Passande nog förlade hon affären till Drottninggatan som namngivits efter den danska prinsessan Ulrika Eleonora då 1680 gifte sig med den svenske ”fiendekungen” Karl XI. När Ulrika Eleonora hösten 1680 red in i Stockholm anlades ”Drottninggatan” till hennes ära. Hennes livsgärning kom att bli att mäkla fred mellan Danmark och Sverige. Sigrid Schou och Butterick’s följde upp hennes arbete bara 200 år senare.

1903, dags för Sverige att benådas med en Butterick’s-butik

Sigrid Schou var en intressant person. Hon fick alltså uppdraget att som 26-åring resa till Stockholm för att öppna butik. Detta skedde bara 89 år efter det att Danmark och Sverige utkämpat sitt sista krig under en konflikt som då varat i 346 år. Sigrid bröt upp med allt och flyttade till det främmande landet 18 år innan kvinnor ens fick rösträtt till Riksdagen i Sverige. Därtill var hon öppet lesbisk och med en otrolig integritet – ända till sin död 1959 då hon stupade på sin post.

Sigrid skrev på ett avtal med sina huvudmän att hon skulle ha möjlighet att köpa aktier för vinstmedel. Hennes butik kom att, till skillnad från huvudmännens i Köpenhamn och New York, gå lysande och när ”det glada 20-talet” kom hade hon med vinstmedel köpt loss hela verksamheten i Stockholm. Detta hade hon lyckats med tillsammans med en kollega från forna Köpenhamnsbutiken, Wilhelm Duke Aagesen.

Konsten att överleva ett världskrig

Wilhelm var några år yngre än Sigrid och fick 1913 uppdraget att fara till Sveriges andra stad, Göteborg, för att öppna butik. Han satsade alla pengar han hade i butiken och slog upp portarna innanför vallgraven som tryggt skyddat Göteborg, Sveriges livlina, från danskarnas vrede i då 300 år.

Precis när allt kommit igång började Första världskriget. Affärerna kom i stå eftersom folk i Europa inte efterfrågade mode just under dessa bistra år. Dessutom köpte militären upp allt bomullstyg som man förstått var motståndskraftigt mot eld. Butterick’s-imperiet i Europa började rämna. Men Wilhelm visste råd. Blixtsnabbt lade han om utbudet från modevaror till praktiska prylar som gjorde att man lättare kunde överleva den bistra krigsvardagen. Exempel var preparerade kattskinn mot reumatism, små stålbehållare vilka man kunde fylla med glödande kol för att hålla sig varm, skosulor av asbest som höll fötterna varma i kyla och svala i värme. Mitt i allt elände stack man in saker som kunde uppmuntra i eländesåren såsom pruttkuddar och ”konstgjorda vägglöss”.

Sigrid Schou anammade snart Wilhelm Aagesens kreativa påhitt och man klarade krigsåren relativt bra samtidigt som Butterick’s imperium ute i världen började knaka i fogarna. De andra butikerna i Europa höll sig krampaktigt kvar vid att sälja mode- och tillskärningsmönster, varvid de föll som käglor i tragiska konkurser. Butterick’s i Stockholm och Göteborg bestod och kunde snart möta ”Det glada 20-talet”.

I början av det årtiondet var festandet ymnigt. Allmänt pratade man om att världen, och framför allt Europa, aldrig mer skulle drabbas av krig. Med festandet kom inte bara vackert mode utan även maskeradartiklarna och med dessa kom skämtsakerna. Butterick’s började bli en etablerad modeaffär i Stockholm, en dåtidens H&M. Man hade då legat på paradgatan, Drottninggatan, i ungefär tio år och hade då liksom nu, ett av stans mest omtalade skyltfönster.

Pruttkudden har format Sverige sedan ca 1913

Jo, den kom tidigt, och den har varit Butterick’s ryggrad sedan dess. Butterick’s gav pruttkudden ett ansikte redan 1913. Det började med en tidningsannons med dåtidens varsamma språkbruk:

Kuddar med musik … när man sätter sig på dessa kuddar frambringa de ett högljudt och klagande läte”. Pruttkudden, som vi säger i dag, fanns då att köpa med blommigt ”öfverdrag” eller i lyxmodell med brokigt tyg och volang.

Pruttkudden har sålts i miljontals exemplar i över hundra år och roat i både slott och koja. På 1980-talet lyckades dåtidens skjutjärnsjournalister lura ut att HMS Konungen skojade med sina barn med hjälp av pruttkudden. Det blev oerhörda rabalder som inte klingade av förrän vår VD, Bengt Olander, kunde bevisa att även den socialdemokratiske statsministern Olof Palme uppfostrade sina pojkar i samma anda.

Under 1980-talet försökte vi patentera vår Pruttkudde. Men PRV avslog ansökan med motivationen att vi kunde få patent för själva apparaten men inte på ljudet. Därmed drog vi tillbaka ansökan.

De blomstrande åren

1913 kom alltså Wilhelm Aagesen till Göteborg för att starta en butik och rädda företaget från undergång under modebranschens kris under de bistra krigsåren 1914 – 1918. När kriget var slut blomstrade företaget fram till 1953 då Wilhelm gick bort.

Ett illa planerat generationsskifte gjorde att Butterick’s lämnades mer eller mindre utan en engagerad ledning. Dessutom kom en ”järnridå” att falla mellan å ena sidan butikerna i Göteborg och Malmö och å andra sidan Stockholm. Tillståndet bestod till år 1970 då Wilhelm Aagesens svärson, Folke Olander, tog över ledarskapet. Därmed fick Butterick’s en ny profil. Folke hade nämligen en väldigt dramatisk humor och var inte speciellt intresserad av mode. Han introducerade gärna provokativa skämtartiklar som gav eko över hela riket. I vild protest över politikernas misskötsel av landets ekonomi, som bland annat innebar en årlig inflation på över 10 %, lät han tillverka toalettpapper med hundralappar. Riksbanken fick, vad vi i dag kallar, ”frispel” och släpade vår VD till rätten. Detta skedde efter att Polisen med buller och bång beslagtagit hela vårt lager av toarullar och med mer eller mindre hugg och slag skingrat folksamlingarna utanför butiken som ville hjälpa till att protestera. Vid dagen för rättegången satte vi in en annons i tidningen Expressen där vi tillkännagav våra öppningstider under rättegångsdagen. Där stod att läsa …”stängt mellan klockan 13 och 15 på grund av rättegång angående vårt olaga spridande av toalettpapper”. Rätten dömde till Butterick’s förmån och Folke Olander kunde triumfera. Sedan dess har många godsvagnar och containrar rullat in och ut genom våra butiker. Sedan ett tiotal år har kopierarna sällat sig och toalettpapper med sedeltryck har blivit en stapelvara i, i stort sett, varenda svenskt hushåll.

Folke Olander går bort, nytt profilbyte.

Exakt 300 år efter slaget vid Lund, den 4-5 december 1976 avled Folke Olander. Han efterlämnade ett företag med vissa problem. Visserligen hade profilen stärkts upp till att bli ett begrepp i den svenska humorn men finanserna började krackelera. Butiken i Stockholm låg på Sveriges dyraste affärsläge och butikerna i Göteborg och Malmö hade just försatts i konkurs.

Folkes ene son, Bengt Olander, trädde in. Han höll på att bli en så kallad ”överliggare” på Handelshögskolan i Stockholm eftersom han älskade studentspex mer än allokeringskurvor. Kombinationen ”studentspexare” och sedermera ”civilekonom” visade sig var ganska bra för en Butterick’s-chef. Generationsskiftet snubblade sig över kanten och efter ca fem år började Butterick’s träda in i en ny storhetstid. Bengt hade nämligen snabbt bestämt att för att kunna bära Sveriges dyraste affärslägen måste man sälja annat än bara pruttkuddar och toalettpapper med hundralappar och andra skämtsaker. Butterick’s bytte profil och blev Sveriges stora ”Festspecialist”. Allt som gjorde en informell fest roligare skulle torgföras. Konceptet fick riktigt drag under galoscherna i och med att våra invandrare kom till Sverige under 1970- och 80-talen. Sverige började öppnas upp för annat än formella middagar och en ”lördagssamling kring en flaska Explorer vodka – i bästa fall distribuerad av Systembolaget”.

”Utan invandrarna stannar Butterick’s”

Statsminister Olof Palme sade någon gång: ”Någon har sagt att utan bilen stannar Sverige. Det må vara riktigt. Men en sak skall vi också komma ihåg, utan invandrarna stannar Sverige”. Samtidigt konstaterade vår VD att ”Utan invandrarna stannar också Butterick’s”. Det började med att grekiska, italienska och andra sydeuropéiska gästarbetare efterfrågade nationalflaggor (som var mer eller mindre bannlysta av de politiskt korrekta under 1970-talet i Sverige), sedan kom girlanderna och med sydamerikanerna som flydde från fascistiska diktaturer utvecklades en härlig ballongkultur. Butterick’s hängde på – och redan på 1990-talet var våra butiker fyllda med pinatas, vilka infödda svenskar stod helt frågande inför, men som våra sydamerikanska kunder bar ut en mass.

Men inte bara invandrare kom till Sverige. Svenska ungdomar åkte ut i världen som utbytesstudenter. De flesta av dem tillbringade ett år i USA. Där lärde de sig att bland annat älska Halloween. Så när den amerikanska kolonin i Stockholm efterfrågade skräckartiklar i oktober så var Butterick’s, som alltid, snabb på hanen. Under hela 1980-talet var vi helt ensamma om att sälja Halloweenartiklar. Skräckartiklarna sålde som smör i solsken. Men belackare skanderade att vår VD, Bengt Olander, hade blivit helt huvudlös. Han anklagades för allt möjligt, från att införa djävulsdyrkan till att rent av rasera den svenska kulturen. Djävulsdyrkan har vi aldrig försökt att införa, men vi älskar att rasera den svenska kulturen. Först pruttkudden, sedan toalettpapper med hundralappar – och nu detta!

Butterick’s blir grossist

Folke Olander var livrädd att någon annan än Butterick’s skulle sälja skämtsaker. Om det är så att stress är en bidragande orsak till hjärtinfarkt, så blev denna skräck en bidragande orsak till hans död. År 1976 var den svenska leksaksbranschen under omdaning. En man vid namn Torsten Nyqvist hade gjort revolution och startat butikskedjan Stor och Liten. Den sopade rent hus med alla leksaksaffärer i Stockholm med omnejd – och sedermera runt om i hela Sverige. Vid sin sida hade Torsten duktiga medarbetare såsom sin inköpschef Roland Olsson och marknadschefen Arne Tollefors. En dag kom Roland och Arne till vår VD och sade att Stor och Liten aldrig skulle kunna ta fram skämtsaker så som Butterick’s gör. Man började, så att säga, med att lägga ner fanan, samtidigt som man inbjöd till samarbete. Tack vare Stor och Litens excellenta marknadsföring under Arne Tollefors, kunde Butterick’s börja agera som grossist.

Efter ett tag öppnade Butterick’s och Stor och Liten gemensamt en skämtaffär i Gallerian på Hamngatan i Stockholm. Folke vände sig säkert i sin grav, men både ekonomicheferna på Stor och Liten och på Butterick’s skrattade hela vägen till banken. Det började med en fantastiskt inbjudande ”Butterick’s-avdelning” i Stor och Litens frontbutik och slutade med ett samarbete i Stor och Litens samtliga affärer i Sverige.

Ytterligare en effekt av detta var att Butterick’s på allvar fick igång ett grossistföretag, Leco AB, som i dag levererar skämt, fest och maskeradartiklar till alla Sveriges leksaksaffärer och är säkerligen en av de äldsta och mest trogna utställarna på Stockholms stolta Formex-mässa.

Butterick’s i dag – och i morgon

Omkring år 2000 kom näthandeln igång på allvar. Butterick’s var även denna gång en av de första aktörerna ut på plan. Vår hemsida under slutet av 90-talet höjdes till skyarna av experterna. Den fungerade som en lysande reklampelare för butikerna som då blivit en kedja på tio butiker.

Nu satsar vi hårt på att bygga ut en omnibaserad näthandel där handeln i våra butiker integreras med det vi gör i våra fysiska butiker. Alla är välkomna till Butterick’s oavsett om man väljer att handla från vår sprakande hemsida – eller genom att besöka någon av våra roliga och spännande fysiska butiker.